Drygt hundra år efter utgivningen av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tycks denna klassiker främst fungera som råmaterial för mindre framstående skribenter i samtidslitteraturens gärdsgårdsserie. Få romaner skrivna för en vuxen publik har väl avsatt lika många pretentiösa parafraser. Eländet började med Dannie Abses The Strange Case of Dr Simmonds & Dr Glas (2002) som följdes av Bengt Ohlssons Gregorius (2004), Bjarne Moelvs Helgas offer (2007) och, helt nyligen, Helena Siganders Dosan. Helga Gregorius berättelse. Också Kerstin Ekman har fuskat i genren, med den besynnerliga bagatellen Mordets praktik (2009).
På det hela taget är detta slags finkulturella fan fiction en sorglustig företeelse som alltför väl demonstrerar att det krävs mer än utmärkta råvaror för att åstadkomma en aptitlig anrättning. Desto större blev min överraskning när jag fick i händerna Axel Kanterbergs "Markel". Jag kan inte påminna mig att jag någonsin läst ett så helgjutet verk av en debutant. Om denna roman inte belönas med årets Augustpris är det en skandal utan dess like.
I Kanterbergs version av det välbekanta händelseförloppet är det journalisten Markel, Doktor Glas' vän och dryckesbroder, allmänt betraktad som ett av Söderbergs alter egon, som för ordet. Till det märkliga med romanen är att denne spleenfyllde gestalt här får ett helt annat liv.
Han såg allvarlig och sorgsen ut. Åtminstone föreföll det mig så efter vad jag kunde se av hans ansikte där i dunklet under det stora rödrandiga suntältet, och då han drog en tändsticka för att få eld på sin slocknade cigarr slog det mig att han hade blivit gammal. Han kommer att dö mellan fyrtio och femtio, tänkte jag för mig själv. Och han är visst för resten redan ett gott stycke över fyrtio.
Genom tillbakablickar får vi följa Markels uppväxt, ungdom och allt annat än spikraka karriär i sekelskiftets stockholmska demi monde - miljöer som i Kanterbergs breda gestaltning framstår som ett veritabelt Sodom och Gomorra. Budoarer och bordeller, procentare och redaktörer, symbolister och socialister ... och navet i alltsammans utgörs av Hotell Rydbergs bar.
I romanens nutid får vi följa den olycksalige doktorns väg mot mordet på pastor Gregorius ur vännen Markels perspektiv. Tiden och miljön är desamma som i originalet. Replikerna identiska när personerna korsar varandras väg, vilket sker över åtskilliga glas visky. Figurer som exempelvis Klas Recke får mer utrymme, andra är fritt uppfunna. Berättelsen är i jagform, alltså närmast dagboksframställning i återblickande avsnitt.
Markel framställs som en tidigt åldrad dekadent, en kvarleva från nittiotalet som känner sig alltmer främmande i en föränderlig stad. Ungdomens utsvävningar har slitit hårt på hans kropp. Mötet med en prostituerad blev avgörande för honom då han tidigt smittats med en syfilis som nu gör sig smärtsamt påmind.
Kanterbergs roman är mer än en skickligt skriven parafras. Till bokens många förtjänster hör författarens absoluta gehör för en svunnen tids tonfall och atmosfärer. Här finns inte ett tonfall som skorrar falskt. Inga anakronismer stör framställningen. Det är smärtsamt vackert och vemodigt som en solnedgång betraktad från Hasselbacken en augustikväll.
Axel Kanterberg
Markel
Omfång: 228 sidor
Bandtyp: Linneklotband
Pris: 280:-
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar