onsdag 15 december 2010

Wereds kalender, lucka 15.

Sedan en tid tillbaka har jag inte längre något inflytande över utgivningen på Anark förlag, vars grundare jag är. De nya redaktörerna gör ett gott arbete men det gör mig ändå beklämd att se, vilka förnedrande krumbukter och obscena piruetter man tvingas ta till för att överleva på "marknadens" villkor. I sanning, under krämarliberalismens ok blir alla clowner, dömda att underhålla varandra till döds.

Själv vägrar jag sedan länge att delta i spektaklet. Som alltid går jag min egen väg, ut i ödemarkens sälta. Här bjuds ingen sockervadd och jag kommer aldrig att bli kritikernas gunstling. Från televisionen kommer inga inbjudningar och mina läsares antal är litet. Just häri finner jag min frihet. Den är av ett sällsamt slag som få någonsin kommer i närheten av.

Missförstå mig nu inte! Anark förlag är utan tvekan en av det här landets mest självständiga kulturinstitutioner (vilket förvisso är som att säga "Skånes högsta berg" men ni förstår vad jag menar). Men man har valt att överleva under omänskliga förhållanden och tvingas nu betala priset. Vem har rätt att klandra de ansvariga för det? Det är, i sanning, ett omänskligt dilemma den ställs inför som säker bevara något av sin mänsklighets värdighet i tivolisamhället.

Tummen pulserar och värker och jag har litet hopp om att den ska bli bättre innan jul. Jag bär mina lemmar som ett kors inför denna jul som mycket väl kan komma att bli ett harmagedon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar