tisdag 9 mars 2010

Kurt Wered: Om karaktär och geografi

En dag som denna slås jag återigen av de sällsamma men uppenbara korrespondenserna mellan folkkynne och geografiska förhållanden. Är inte östgöten förankrad i denna bördiga slättmark? Har inte dess bitande vindar och kristalliskt klara djup format hans ingenium? Motsvarar inte Roxens djup hans själsliv?

En dag som denna, med hög, klar sol och smältande is på sjön, står det fullkomligt klart att detta landskap är den bästa tänkbara bild av mitt inre. Här råder ett tillstånd av obändig energi, ett rastlöst frambrytande av vårens krafter. Mörkret och kylan är övervunna. Det är ett östgötskt kynne som finns i detta landskap. Hur främmande är det inte för den osunda drivhusatmosfären i storstaden? Hur mycket hårdare-manligare är det inte i jämförelse med den effeminerade anda man finner på sydligare breddgrader.

1 kommentar:

  1. Det är svårt att läsa detta inlägg utan att en viss avundsjuka väcks... Undertecknad är nämligen fast i den pulserande metropolen Uppsala, detta Upplands moderna Babylon.

    SvaraRadera