Vårstämning

Det är vår utanför fönstret men det är blott ett skenbart töväder. Ni, mina läsare, vet det likaväl som jag: Vi befinner oss i en samhällelig och kulturell fimbulvinter. Moralen har alldeles vittrat ned och spår av mänsklig värdighet hånas av den larmande pöbeln varhelst den visar sig. Den enskilde (ja, det finns fortfarande sådana i vårt land, ehuru vi är ett snart utrotat släkte i denna massmänniskans tidevarv) låter sig inte luras av den bleka solen, lika lite som av de plebejiska jubelvrålen från televisionen.

Andlig hygien för vår tid: Göra sig döv och blind - men inte stum.

Det är i sanning en förskräcklig tid. Vad kan man annat än välkomna undergången, ragnarök.