tisdag 17 mars 2009

Tankar om politik, hockey och livet som pensionär

Som pensionär har man tid att tänka efter. Antagligen mer än mången riksdagsman och styrelseledamot i LHC. Innebär detta att "de folkvalda" lyssnar på någon som undertecknad?

Jag tror ni vet svaret.

"Det är hemskt", säger ni kanske. "Alla dessa kunskaper och erfarenheter som ingen lyssnar till." Och jag håller med. Det är hemskt. Men man kan inte ge upp och bli bitter. Och det är ju så fantastiskt med internet och bloggar och Facebook och alltsammans. Så nu tänker jag göra mig hörd och meddela mina synpunkter på hockey och politik och annat.

Men vem är då Kurt Wered?

Jag avlade examen som diplomingenjör i början av sextiotalet. Sedan arbetade jag i 37 år på SAAB här i Linköping. Någon "hoppjerka" (ett av min fars favorituttryck) var jag alltså aldrig och inte heller ångrade jag någonsin mitt val av yrkesbana. Med alldeles särskild glädje och stolthet minns jag åren mellan 1965 och 1970, en tid då jag var engagerad i utvecklingen av efterbrännkammaren till SAAB J 37 (Viggen). Det var ett stycke ingenjörskonst som, tror jag man kan säga idag, bidrog till att upprätthålla stabiliteten under det kalla kriget. Efter 1970 var jag huvudsakligen sysselsatt med fackligt arbete. Lite mindre "glamoröst" kanske men också intressant på många sätt.

Jag har alltid röstat på SAP. Det föll sig lika naturligt som mitt engagemang i LHC. Socialdemokratin och Cluben. Ja, ibland var det svårt att skilja dem åt. Men sedan jag blev pensionär har alltsammans blivit annorlunda på något sätt. Jag känner inte igen mig längre. Lerner är ingen Carlsson, eller ens en Persson - snarare då en Sahlin. Och det fifflas nog både här och där.

Missförstå mig inte nu. Det vore lika otänkbart för mig att heja på Skellefteå som att rösta på borgarna. Men nu har jag alltså gått ur både supporterklubben och SAP. "Stasi-fasonerna" inow White Lions blev helt enkelt "för mycket" till slut. Och jag tror inte att Mona Sahlin riktigt har den pondus som behövs för att ta itu med det utbredda fifflandet som jag ser som vårt allra största samhällsproblem idag. Ja, är det inte egendomligt hur sällan man hör ord som "fiffel" och "tjyvsamhälle" i den politiska debatten?

fortsättning följer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar